Meny Stäng

Trysil, körkort & Göteborgsvarvet!

Du går och lägger dig. Det enda du har i tankarna är vilka roliga händelser som under dagens lopp har utspelat sig. Du tänker på vilka fantastiska kompisar du har. Du tänker på hur tacksam du är på det liv du har. Du tänker på planer inför framtiden. Du tänker på att leva i nuet. Du tänker; idag har varit en bra dag.

Trysil

Enligt mig är det exakt de tankar du vill ha efter en dag, då har den varit lyckad. De senaste dagarna i mitt liv har varit exakt så. Lyckade. I söndags far vi iväg mot Trysil på träningsläger med skolan. Jag kom in med en känsla av en sliten kropp, samtidigt som jag mådde bra. Direkt i minibussen dit kände jag att detta kommer bli ett bra läger, trots den slitna kroppen.

Träning

Träningspassen på lägret var väldigt bra, men jobbiga. Första passet (söndag) var 2h löpning i jobbig terräng. Det var rejält med uppförsbacke, kan man säga. Vi besteg ett berg första passet och sedan sprang ned. Jag kände mig väldigt sliten under detta pass, men kämpade mig igenom det.

Måndag

erbjöd intervaller och styrketräning. Jag körde 50 minuter tröskel, Rullskidor klassiskt, uppför en lång backe. Första draget tog mig 30 minuter, sedan avbröt jag andra draget efter 20 minuter då jag inte skulle köra mer än 50. Även här var jag ganska seg, men det gick bättre mot slutet. Styrketräningen var något annorlunda än vad jag någonsin sett tidigare. Norrmännen vet verkligen hur man krånglar till det… Det var cirkelträning, men övningarna var överlag väldigt konstiga och det låg tunga bollar som vi använde över typ hela golvet. Det var bra övningar, men helt olikt allt jag sett tidigare. Styrkan gick bra, fast det var väldigt jobbigt!

Tisdag 

trodde jag att jag skulle vakna med träningsvärk från styrkan, men det hade jag inte. Istället var jag piggare än någonsin. Bokstavligt talat..
Förmiddagen erbjöd 2 timmar Rullskidor med Fristil. Vi åkte på en väldigt fin väg, där det snöade i början och en lång uppförsbacke. När vi var på toppen så var det soligt, och överlag fantastiskt. Jag kände mig otroligt pigg. Kändes som att jag kunde åka ifrån vem som helst (och det gjorde jag ibland…). En nackdel med passet var dock att jag vurpade efter ungefär 1h 10 minuter, då jag satte rullskidan i en spricka i asfalten. Det gick bra, så de var lugnt.

Eftermiddag var passet som var jobbigt för de flesta, förutom för mig.. Det var ett crosspass som började med 1 timme & 30 minuter rullskidor klassiskt. Det avslutades med stakning uppför en jobbig backe, där jag kände mig så stark så jag släppte klungan med flit och stakade upp i tät i backen, vilket var en utmaning då de som låg i tät stakade på i högre intensitet än A1, närmare A3. Men jag lyckades för jag kände mig stark. Direkt efter det bytte vi om till löparskor. Vi var då uppe på backen som vi stakade upp för och sprang sedan hem, vilket tog 2 timmar. Det var verkligen fina stigar med utsikt. När vi var klara så var jag trött och sliten, men verkligen piggare än de flesta andra.

Onsdag

var dagen jag nästan svimma. Bokstavligen. Detta är sista dagen på lägret och jag var trött på morgonen, mycket tröttare än dagen innan efter de långa passen. Nu var det dags: 1 timme A3/A3+! Jag skojar inte. Efter uppvärmningen var jag pigg, konstigt nog. Intervallerna gick till som följande:

  1. 1 minut A3/A3+ uppför så långt du hinner, älghufs med stavar.
  2. Spring ner inom 1 minut till startpunkten. Vilan är så länge du hinner vara där nere (ibland han man knappt ned, vilan blev max 10 sekunder)
  3. Sedan gör man det 10 gånger.
  4. När man gjort det 10 gånger så gör man det 10 gånger till efter 3 minuters vila.
  5. och sedan en gång till.

Detta intervallpasset gick jag all-in. Redan efter första gången så var jag otroligt trött, men ändå tillräckligt stark i kroppen för att fortsätta pumpa. Andra omgången, efter 5 repetitioner, började jag springa allt jag kunde (A3+) uppför. Jag blev helt slut varje gång och hann endast ned med några marginaler. Sista omgången blev en kamp om livet. Jag sprang allt jag kunde. Halvvägs in i sista omgången var det bara jag och en annan norsk kille (Petter Myhr) som fortsatte hufsa intervallerna tills de var klara. Sista repetitionen av alla så dog jag kändes det som. Jag sprang allt jag hade, antagligen kunde jag knappt hålla älghufs. När väl den var slut, så var det som att jag såg ljusringar runt om mig och jag visste att jag var nära på att svimma då jag började bli yr. Jag kämpade verkligen detta passet. Jag lyckades jogga hem och lägret var avslutat med restaurang.

Mat & Russebuss

Som vid alla läger vi har med skolan, oavsett hur bra vi redan känner varandra känns det som, så kommer alla mycket närmare varandra. Det känns som att banden stärks vid varje läger, vilket är roligt men ibland lite förvånande. Eftersom resan var med ett samarbete tillsammans med Trysil skidgymnasium så fick jag möjligheten att lära känna några av de skidelever som går där. De är verkligen trevliga och ser fram emot att träffa dem igen när de kommer till Torsby!

Maten under lägret var lite till och från. Vi skojade, med lite allvar i tonen, att det känns som att man svälter i Norge. Vi tränade mycket och fick vid vissa tillfällen dåligt med mat. Det är ingen bra kombination. Vi åt lunch på skolan i Trysil 3 gånger. Normalt sätt äter elever inte lunch i skolan i Norge, utan de tar med sig mackor. Första dagen fick vi någon konstig soppa som smakade bra, men kanske inte jättemycket näring. Ingen kunde nog bli mätt på den. Andra dagen var det fantastiskt god lax, men det var lite på tallriken och ingen fick hämta mer. Alla blev typ gnälliga efter det och vi åt allt vi fick tag på hemma vid boendet. Sista dagen blev lunchen på skolan bra. Maten vid middagen tog också slut andra dagen… Det löste sig mot slutet av lägret, som tur var!

En annan sak som var rolig under lägret var att vi fick möjligheten att åka i en Russebuss. Russebussen kanske inte var så ståtlig eller stor, men det var ändå en rolig upplevelse!

 

Körkort & Göteborgsvarvet

Efter Trysil var det fortfarande fullt ös. Några dagar innan Trysil skrev jag upp, och fick godkänt. Dagen efter vi kom hem från Trysil så skulle jag köra upp. Jag var riktigt nervös, men det kändes som att jag briljera. Hur som helst så tog jag körkort, vilket verkligen var tur eftersom jag dagen därpå skulle åka till Göteborgsvarvet. Hade inte tagit mig dit annars..

Göteborgsvarvet var roligt. Det började med att jag körde till Göteborg och blev bjuden på perfekt lunch av min morbror. Det var verkligen jättegott. Efter det tog vi bussar/spårvagn in till start. Där gjorde jag mina vanliga tävlingsförberedelser. Jag fick starta i startled 23, vilket var rätt så segt men samtidigt kul. Jag hade tänkt springa något seedningslopp innan, men han ej med det. Därför fick jag stå så långt bak. När starten gick sprang jag ifrån mitt startled inom 400 meter. Efter det så kom jag efter 1-2 kilometer ikapp startleden framför, vilket aldrig tog stopp. Det var människor ivägen hela vägen. Min taktik blev att springa på vänstersidan och skrika ”akta vänster”. Vilket fungerade hyfsat. Råkade även springa in i någon som ej flyttade sig… det blev även hyfsat jobbigt att skrika det i 1h 23 min & 4o sekunder som var tiden jag sprang på. Hela Göteborgsvarvet är 21,15 km så jag är nöjd med min tid, med tanke på mina startförhållanden.

 

Nu har det gått ett tag sedan jag sprang Göteborgsvarvet. Jag har fortsatt haft väldigt bra dagar och hoppas på att det ska fortsätta framåt. Vi hörs om ett tag i nästa inlägg tänker jag!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *